Sjön suger

Tony tog kurvan för snabbt och för snävt och sladdade ut på Katarinavägen utan någon som helst kontroll. Snön sprutade runt de vilt spinnande hjulen där de kämpade för att få grepp i snösörjan som täckte Stockholms gator. Han pumpade desperat på bromsen medan världen utanför blev en snöglob någon satt i spinn. Snö. Hus. Snö.

“Buss!” skrek Lilla Pervot högt och slängde upp armarna för ansiktet. Lilla Pervot var visserligen huvudet kortare än de andra i bilen, men inte så värst mer pervers. Däremot hade han utan egen förskyllan ärvt ett mycket finskt efternamn, Parviainen, och med det ett rykte som knivbärande fyllerist.

“Fan!” svor Tony och vred på ratten, men bilen fortsatte sin ystra dans och sladdade rakt in i sidan på SL-bussen så krockkuddarna exploderade som röksvampar. För ett ögonblick var bilen fylld av förvirrad tystnad, sen svor Halvliter högt från baksätet. “Fan heller att jag nånsin stjäl en bil innanför tullarna igen, satans jävla helvetes dubbförbud!” Halvliter hade fått sitt öknamn efter en vild ungdom som övertygad nazist. Detta vansinne hade visserligen gått över, men han hailade fortfarande på fyllan. Dessa dagar så hade dock alkoholen förvandlat det en gång snärtiga Hail Hitler till ett sluddrigt, sorgset halvliter som på en gång fick symbolisera hans förspillda förflutna och försupna framtid.

“Det är bäst vi går nu pojkar”, sa Gurkböjarn lakoniskt och knäppte upp säkerhetsbältet. Han var den äldste i gruppen och det närmaste man kom den inofficielle ledaren. Gurkböjarn var en övertygad EU motståndare. Nåja, i sanningens namn var han en passionerad motståndare till alla slags myndigheter, från polisen till vägverket, men efter att i mitten av nittiotalet fått reda på att EU hade bestämt att bara raka gurkor fick säljas med den högsta kvalitetsmärkningen så hade han försökt att starta ett gurkuppror av mörkermän som skulle smyga runt i butikerna och böja gurkor i protest. Den fixa idén hade bytts ut mot många andra under årens lopp, men öknamnet hade stannat.

“Glöm inte väskan”, sa Tony där han kämpade med krockkudden. Han hade aldrig fått något öknamn trots idoga försök. Ingenting fastnade på honom, han var för evigt dömd att förbli en simpel Tony.

“Jag har den”, lugnade Halvliter och sparkade ut den buckliga bildörren. Väskan i fråga innehöll vad de uppskattade vara minst en miljon i kontanter, och var resultatet av en nästan osannolikt lyckad stöt i julhandeln. Lyckad fram tills flykten tog en ände med förskräckelse i ett insnöat Stockholm.

Utanför så hade trafiken stoppats och folk börjat välla ut ur den strandsatta SL-bussen. Tony viftade bort en hjälpande hand och vacklade ut i folkmassan. På avstånd hördes sirener och han tittade sig om efter en flyktväg. Trafiken var blockerad och hans skor halkade i snösörjan. Paniken växte och han kunde nästan känna en fast snuthand greppa hans axel. Gå i fängelse utan att passera gå.

“Kom nu Tony”, sa Gurkböjarn och ryckte honom i armen. Tony pep till och svarade nästan med en snyting innan han såg vem det var.

“Vart?” frågade han med desperation i rösten.

“Bort”, var det enda han fick till svar. Det fick duga så länge.

En sak man snabbt lär sig när man springer från polisen är att det alltid är lättast att fly i nedförsbacke. Ingen människa vid sina sinnens fulla bruk flyr uppför om man har ett val. Kan man inte springa kan man alltid halka eller falla. Även om lungorna brinner så går det i alla fall fort, men till slut så når man en punkt där man måste stanna och hämta andan. Det var som Halvliter alltid hade sagt, man behövde inte springa snabbast så länge man sprang snabbare än någon annan. Om snuten fick tag på någon så slutade de oftast springa och hoppades att de skulle spilla vilka som varit med på stöten. Det var därför det gällde att ha med någon som var långsam men pålitlig, och Tony misstänkte att det var därför han var med. Kanske skulle han vara glad över att folk litade på att han skulle hålla käft, men just nu värkte foten för mycket för att han skulle känna annat än irritation. Han hade trampat på en trasig flaska under ett fylleslag när han blev byxmyndig, och foten hade aldrig blivit sig riktigt lik sen dess.

Som tur var så var det inga snutar hack i häl, för när de väl nått ner till hamnen så var Tony långt efter de andra, desperat haltande för att inte tappa bord dem i folkmassorna. När han väl hann fram så lät Halvliter som en trasig blåsbälg, men kramade fortfarande väskan som om det varit hans enfödde son. Flinet han gav Tony var triumferande, som om de sprungit ikapp med varandra istället för med lagens långa arm. Gurkböjarn hade rätat på sig i sin fulla längd i ett fruktlöst försök att se respektabel ut i folkvimlet, och Tony såg inte Lilla Pervot någonstans. Vikingterminalen gnistrade löftesrikt i decembermörkret, och det kändes enklast att bara följa med strömmen. Här var de bara ett gäng härjade män bland alla andra, och både poliser och sirener lyste med sin frånvaro.

“Nu skall ni se gubbar”, hojtade Lilla Pervot när han dök upp ur vimlet. “Nu blir det åka av.” Han viftade med vad Tony gissade var biljetter.

“Sch”, hyssjade Gurkböjarn och lutade sig ner. “Hur fick du tag på de där?

“Det finns så mycket fyllefolk här”, slog Lilla Pervot ifrån sig. “Dom har säkert redan glömt att dom inte glömde biljetterna hemma. För nu ska vi ut och åka gubbar, hela vägen till Finland och sen kan vi ta en färja till Baltikum, och sen förstår ni, då blir det baltröj för hela slanten. Jul i Tallinn med billig skitvodka och öststatsluder!”

Halvliter skrattade och lossade lite på sitt grepp om väskan. “Det är fan tur att vi är med i EU nu så man inte behöver tänka på pass och annan skit längre.”

Tony var på väg att stämma in, men hejdade sig eftersom Gurkböjarn fått nåt mörkt i blicken. Istället bytte han snabbt ämne. “Tror ni det är julbord ombord?”

Gurkböjarn gav honom en medlidsam blick. “Det är klart att det blir julbord Tony lilla, det är vad folket köar för här. Ett flytande julbord och superi av allra bästa slag, på internationellt vatten med tullfri sprit.”

“Amen”, sa Halvliter andaktsfullt.

“Men vi ska inte supa till för hårt nu”, manade Gurkböjarn och lade armen om Halvliters axlar. “Vi ska bara smälta in, göra som alla andra tills vi kommit ut ur landet och farbror polisen slutat leta efter oss.”

“Bara smälta in”, mös Lilla Pervot och tittade på en grupp överförfriskade medelålders män som börjat fira redan innan de ens kommit ombord på färjan.

“Göra som alla andra”, ekade Tony och tittade upp mot lysrören som ledde dem bort mot färjan. Just då tindrade de lika vackert som juleljus.

[Den här novellen läsas i sin helhet i antologin ‘Belzebub Be Bop’ från Eskapix/En bok för vuxna. Köp den här.]

Annonser

Om Malin Rydén

Malin Rydén is a published freelance fiction writer and machinist, sharing her time between two continents, two languages and too many imaginary worlds to count. She is currently putting the finishing touches to her first two novels, 'Dödvatten' (Deadwater), a collection of horror shorts, and 'An Unkindness of Ravens', a queercentric adventure of mathematics and revolution. ---- Malin Rydén är en publicerad författare och CNC-operatör som delar livet mellan två kontinenter, två språk och ett otal imaginära världar. Hon håller just nu på att sammanställa sin första skräcknovellsamling, ”Dödvatten’, där hon tar itu med mörkret som vilar bakon den svenska tryggheten. Hon arbetar även med sin engelska roman ”An Unkindness of Ravens’, en äventyrshistoria om revolutionära matematiker, samt två hemliga samarbetsprojekt.
Det här inlägget postades i Publicerade noveller och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Sjön suger

  1. Ping: På Östersjön kan ingen höra dig skrika | (inte så) Anonyma Biblioholister

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s